Giorgio de Chirico (Italian pronunciation: [ˈdʒɔrdʒo deˈkiriko]; July 10, 1888 ?C November 20, 1978) was a pre-Surrealist and then Surrealist Italian painter born in Volos, Greece, to a Genoese mother and a Sicilian father. He founded the scuola metafisica art movement. His surname is traditionally written De Chirico (capitalized De) when it stands alone Related Paintings of giorgio de chirico :. | komposition | place d italie | Gare Montparnasse | The Disquieting Muses | tidens gata | Related Artists:
Karl von PilotyKarl Theodor von Piloty (1 October 1826 - 21 July 1886) was a German painter.
Von Piloty was born in Munich. His father, Ferdinand Piloty (d. 1844), enjoyed a great reputation as a lithographer. In 1840, Karl was admitted as a student of the Munich Academy, under the artists Karl Schorn and Julius Schnorr von Karolsfeld. After a journey to Belgium, France and England, he commenced work as a painter of genre pictures, and in 1853 produced a work, Die Amme (The Wet Nurse), which, on account of its originality of style, caused a considerable sensation in Germany at the time.
But he soon forsook this branch of painting in favour of historical subjects, and produced in 1854 for King Maximilian II The Accession of Maximilian I to the Catholic League in 1609. It was succeeded by Seni at the Dead Body of Wallenstein (1855), which gained for the young painter the membership of the Munich Academy, where he succeeded Schorn (his brother-in-law) as professor.
Among other well-known works by Piloty are the Battle of the White Mountain near Prague, Nero Dancing upon the Ruins of Rome (1861), Godfrey of Bouillon on a Pilgrimage to the Holy Land (1861), Galileo in Prison (1864) and The Death of Alexander the Great (unfinished), his last great work. He also executed a number of mural paintings for the royal palace in Munich.
For Baron von Schach, he painted the famous Discovery of America. In 1874, he was appointed keeper of the Munich Academy, being afterwards ennobled by the king of Bavaria. Piloty was the foremost representative of the realistic school in Germany. He was a successful teacher, and among his more famous pupils were Hans Makart, Franz von Lenbach, Franz Defregger, Gabriel von Max, Georgios Jakobides and Eduard von Gretzner.
Paul HuetFrench Painter, 1804-1869
georg von rosenJohan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
